Nivea Ultra

Obegåvad på smink….
Ja, så sa min dotter en gång. Bara för att jag inte visste vad en kajalpenna var. Om än smink aldrig tillhört mitt största intresse så har jag inte varit totalt ointresserad. Jag har väl alltid sminkat mig – lite obegåvat och oreflekterat måhända och utan exklusivare produkter. Men små valhänta försök att bättra på min framtoning har jag gjort sen tidiga tonår.
Med halvöppen mun (det hörde till proceduren) svärtade jag mina ögonfransar med spott och kak-mascara. Ni som använt kak-mascara vet vad jag menar. Kak-mascaran låg i ett litet plast-etui med en spegel på insidan av locket. I etuiet låg även färgkakan och den lilla borsten som man applicerade själva mascaran med. Eftersom man inte alltid hade tillgång till vatten när man skulle bättra på make-upen så dög spott bra! Innan mascaran kletades på målade jag eye-liner både under och över ögonfransarna med en kajalpenna – fast så hette den inte på den tiden.... Efter sminkningen såg jag ut som en utvakad kråka.

”Dom kommer aldrig till himlen,” jämrade sig EFS-arna när kusin Astrid och jag uppenbarade oss med våra mörka blickar i våra remol-skrubbade jeans och långa tröjor som vi stickat av mistralgarn.
Våra munnar var täckta av ljusrosa läppstift av märket Shantung nr 23.
Bruncreme täckte kinderna.
Men that´s all….(det dröjde ända tills jag var nitton då jag färgade håret svart….)

Idag kör jag ungefär samma ”kitt” när det gäller make up. Jag pudrar näsan och sätter mascara – utan spott – på ögonfransarna. Färdig!

Nivea Ultra Creme - i plåtburk - var ett ”måste” när man som barn skulle gå till skolan i den bistra kylan på vintrarna i 20 graders kyla. Eller då man skulle till fjälls. Mamma smörjde då nogsamt Nivea Ultra på våra kinder.
För mig har den varit oumbärlig ialla år. Som ersättning för läppstift har jag de senaste trettio, fyrtio åren använt Nivea Ultra creme. Vattenfast och dryg! En plåtburk, för detta ändamål, varar i minst 10 år.
Hur snuskigt det är på en skala ska vi inte prata om…..men är man beroende så är man.

Den har nu sedan många år utgått ur sortimentet och jag har i panik faktiskt – utan större framgång - försökt hitta en liknande produkt. Burken är sedan en månad så renskrapad som den kan bli. Där finns inte mer att hämta! Och jag har känt mig vilsen och sorgsen. Hur skulle det bli nu?

Men livet går vidare och jag har faktiskt alldeles nyligen hittat en acceptabel ersättare. Också den av märket ”Nivea.” Ser ut som ett läppstift, är väl mera ett cerat, men milt rosafärgat och både smakar och luktar lite jordgubb. Det där med smaken var/är lite svårt men det får jag stå ut med. Färg, konsistens och själva utformningen är helt OK och jag känner mig bekväm (och lite modernare…) med att slippa smyga runt med fingret i plåtburken längre.