Djurvän - javisst.....

Jag tycker om djur, har haft hund, katt, akvariefiskar, grodyngel och galen kanariefågel. Jag tycker att hästar är vackra, jag kan vara lite osäker i umgänget med betande kor - man måste ju kolla in så det inte är en tjur man har att göra med. Och allting har ju en gräns. Och den gränsen går vid råttor, ormar, mördarsniglar, fästingar, broms och mygg i nämnd ordning.

Att det klampar råttor omkring vårt hus kan jag bara inte tåla.

För någon vecka sedan låg det en råtta under båten som ligger vid norra husgaveln. Den var visserligen stendöd - men ändå. Den stank och fick mig genast att gå in och regla alla förnster och dörrar samt inspektera golvbrunnars läge.

En död råtta är en bra råtta - låter krasst men så känner jag.

Men en livslevandes inomhus - det är outhärdligt.

Läs brevet till mor skrivet i september 2009

"Hej lilla mor!
Hoppas allt är väl. Jag har skickat följande rysliga, men ack så sanna, historia till mina syskon via ”mail” – alltså via datorn du vet. Men eftersom jag förmodar att du inte köpt någon dator ännu så får du en egen papperskopia istället med vanliga postgången.

”Från Blekinge kan rapporteras att husfriden på Knösö just nu störs av en ovälkommen, objuden gäst. En råtta! Och då menar jag råtta och ingen liten näpen mus.

Redan i fredagsmorse hörde jag ett misstänkt krafsande under diskmaskinen. På kvällen togs socklarna bort under köksbänkarna, men där fanns bara gammal "Myrr" från sommarens
myr- invasion samt en vilsen makaron och lite annat smått och gott som har för vana att samlas under skåp i ett kök.....

I går låg jag i sängen och läste tidigt på morgonen. Jag läser Agneta Sjödins "En kvinnas resa" och jag tänkte att egentligen vill jag ju också göra något liknande..... Jag har länge funderat på volontärarbete i Indien under någon månad ....

Då hör jag ”krafset” utanför dörren. Flera krafs..... Jag ropar på maken som tror att det handlar om hörsel-hallucinationer eller möjligen, möjligen att det skulle kunna härröra sig från ljudet av en liten snäll mus och att den säkert är inne i väggen......det har hänt förr....

Men jag tyckte att krafset blev väl påträngande och oroväckande kraftigt för att komma från något så litet djur. Morgonfriden var ju redan störd så sova mer var inte att tänka på.
Jag skulle cykla till Friskis&Svettis på förmiddagen för att stärka mina muskler så jag gick ut i köket för att stärka mig med lite gröt.
Då känner jag vinddraget bakom ryggen och blir till min stora förskräckelse omsprungen av en stor fet råtta! Den sladdar runt köksbänken så trasmattan flyger iväg och försvinner in under skåpen..... ja, inte trasmattan utan råttan….
Hur långt hördes mitt vrål - ända upp till Jämtland?! Klockan var väl 08.30....

Behöver jag nämna att min vandringslust och tanken på volontärarbete dämpades något. Jag behöver nog jobba lite med min råttskräck först.....Vid möss går gränsen för vad jag kan handskas och stå ut med....någorlunda sansat iallafall. Sen tappar jag både vett och sans.

Först stod jag på kökssoffan och stampade och svor. Sen drog jag iväg tvärs över gatan och knackade upp grannarna. Trafiken till och från grannens råttfria hus blev livlig. Saker och ting bars fram och tillbaka. Mina glasögon och en varm tröja skickades efter liksom min gröttallrik. Grannarnas ena katt bars över till vårt råttinvaderade hus där maken satt på pass vid köksbordet med kamera och luftgevär..... ja, faktiskt sant!
Katten slog sig till ro i soffan och somnade omedelbart, totalt ointresserad av det håriga, långsvansade och glosögda monster som satt någonstans i kökets undre värld och tryckte.

Jag cyklade iväg till gymet. Visste inte hur fort jag ville komma bort från råttboet. Lite väl fort och uppstressat kanske..... för i en nedförsbacke på cykelvägen råkade jag köra upp hälen i cykelkorgen som hänger på pakethållaren. Jag släpper då styret med ena handen för att känna om korgen hängde kvar som den skulle och ....vips fortsatte färden tvärs över vägen, i full fart ner och sen upp genom en långt dike med daggvåta snår..... och mot mig kommer ett fårstängsel rusandes i hundranittio......
Man hinner tänka många tankar på det korta sidospåret som min cykel tog ....
"Kommer jag att hamna på andra sidan stängslet hos fåren???
"Kommer jag att buklanda eller kraschlanda??"
"Kommer alla mina tänder att fara åt pipsvängen eller blir det bara nån liten pikant glugg efter nån enstaka framtand??"
"Kommer jag att bryta armar och ben eller krackelera totalt??"
"Hur kommer fåren reagera, hur kommer de att välkomna sin nya kompis...."
"Jag har iallafall hjälmen på mig....."
" Pinsamt....är det någon som ser min ostyriga, svindlande färd genom dikesrenen........" osv, osv....

Stängslet var starkare än jag trodde och stoppade min vilda framfart ganska abrupt. Fårskocken kastade sig för säkerhets skull åt alla ostyriga håll.
Jag såg mig försiktigt omkring, kravlade mig upp ur diket och hakade snabbt av cykeln från stängslet.
Alla benen bedömdes vara på plats - om än lite svajiga, samt tänder och huvud i behåll. Endast en lätt? ömhet på vänsterarmens översida kunde förnimmas där styrstången klippte till...... Blåmärket - cirka 10x10 cm - är det enda synbara beviset för denna min naturupplevelse.
Jag fortsatte min färd och stärkte mig på gymet ett par timmar och därefter i bastun. Ska man slåss med råttor krävs det kraft.

När jag kom hem satt maken hos grannen och drack kaffe i godan ro.
Inne i huset försökte råttan ta sig genom den stängda dörren in till tvättstugan genom att göra småflis av den - med vässade näbbar och klor kan man tänka. Tydliga, färska och djupa krafsmärken på dörrens underkant vittnade därom. Stor kisspöl under spisen och bajskorvar (råttskitar har en imponerande storlek!) både här och där......
Vid sängdax igår var råttan ännu på fria fötter......En misslyckad träff av ett luftgevärsskott som tog i ändan var inte värre än att den klarade av det. För i morse kunde vi se att den varit framme och ätit upp en brödbit som lagts ut på golvet för att veta om den fortfarande var på hugget.
Idag kan vi också dessvärre konstatera att vi inte vet var den finns......Den finns inte inomhus just nu......tror vi......rättare sagt, maken tror så. Jag är skeptisk!
Vi har nästan demonterat hela köket.....Men jag är ändå skeptisk..... jag tror att den är ute och hämtar hit råttmor och alla råttbarnen och kanske även kusinerna........

Nu ska jag strax låsa in mig i mitt sovrum. Men först ska jag med stor vaksamhet och spetsade öron och med en kattnos´ känslighet för alla tänkbara råtthål och invasioner göra en heltäckande inspektion av bostaden. Man vill ju ändå veta....och jag är nu ständigt på min vakt. Inget får lämnas åt slumpen. Sängen inspekteras - ovanpå och mellan (madrass, täcke och lakan...) som under sängen förståss. Golvbrunnars läge registreras, minsta hörbara krafs noteras och minsta skugga i vrårna liksom i toalettstolen djup.......Osedvanligt många skuggor och ljud upplever jag......
Var bor Du lilla råtta........det kan man verkligen undra.......

Sov nu gott och råttfritt allihopa i era trygga bon.....det önskar jag er verkligen!
Fortsättning följer!
Puss och kram!

PS. Det visade sig att golvbrunnen i tvättstugan tjänstgjort som entré. Den är numera fastborrad med dubbla skruvar. DS