Vad är det som händer egentligen?! Det har ju varit några
incidenter sista året som fått mig att fundera på att se över både
drulleförsäkring och livförsäkring. Kanske rent av dags att besiktiga och kvalitetssäkra hela kärringen?!
Det tycks inte längre räcka med
hängsle och livrem. Såna som jag behöver dubbla kalsonger, fingertutor, knogjärn,
kardborreband samt broddar under sulorna – och cykelhjälm inte att förglömma….. För som ni vet har jag ju bl a brutit axeln, mixat
pekfingret i stavmixern och krockat med min cykel. Därtill råkade jag ut för ett annat cykeltillbud
för ett par veckor sedan. Plötsligt
stramade det till kring fotleden och jag fick allt svårare att trampa. Det var varken sendrag eller kramp som drabbat mig. Det var Converse-skosnöret som hade snärjt in sig i cykelpedalen
- rejält fastnitat. Converse-skosnören är väldigt långa. Det var en långdragen kamp mellan
fot, sko, skosnöre och pedal innan jag lyckades lirka ut foten ur skon för att
därefetr lossa skon från pedalen.
Jag bad gudarna om en sax men blev inte
bönhörd. Jag bad om en svalkande hand på min panna och en Sobril för att stilla mina upprörda nerver. Istället välte cykeln och innehållet i cykelkorg och väskor spreds
ut på cykelvägen….
Kärringar i min ålder skall ha ortopediska,
fotriktiga skor med kardborreband – basta!
En olycka kommer sällan ensam - tidigt i morse sprack mina
byxor. Ett par bättre begagnade jeans men ändå - att jeans bara rämnar så där
plötsligt och olämpligt – det är inte önskat läge precis kl 0630 på morgonen då tidsmarginalerna
inte är på min sida.
Jag förträngde min
mors mantra ”alltid vara ren och hel nertill ifall man hamnar på aku-uten.” Det fanns helt enkelt inte tid att rota fram
några andra byxor. Jag kollade över axeln i spegeln och såg att min långa rosa Masai-kofta
täckte sprickan med god marginal. Jag köper nya byxor på lunchen, tänkte jag,
och for iväg med min trasiga ”stjärt.” Väl
på jobbet blev byxbakens defekt ett
banalt bekymmer mot alla andra bekymmer som behövde lösas akut.
Att hitta vikarier
för sjuka vikarier i semestertid är inte helt lätt. Jag gav mig själv ut på ”fältet”
för att stötta min personal i värsta morgonruschen. Det blev svettigt värre och min tjocka kofta åkte av……allt för sent
kom jag på att jag inte var ”hel och ren” nertill. Jag noterade att jag möttes
av idel glada miner men tolkade det som att man uppskattade chefens insats…….
Kvalitetssäkring kommer att uppta min tankeverksamhet ett
tag framöver. ”Det inte är tanken, utan handlingen, som räknas” säger Stefan Einhorn. Så därför köpte jag verkligen nya byxor på rean – det fanns tyvärr inga som
var förstärkta i grenen men dom var skitsnygga om uttrycket tillåts. För
fåfängan fortsätter att sätta krokben för mina goda intentioner. Men jag lovar och svär att om jag bara hittar en tillräckligt häftig och bekväm cykelhjälm
som är skonsam om frisyren så kan jag överväga att inhandla en. Och använda den – för kvalitetssäkringens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar