måndag 27 december 2010

Änglar i höjden, tomtar i vrårna och inställt bockbål...

>

Man kan ju inte komma i håg allt i detalj. Om skokartongen hade jag fel/minns jag fel. För det var ingen skokartong, utan en låda som innehållit diverse datortekniska prylar, som numera tjänar som förvar åt mitt julpynt. Klockan 0545 den 21/12 – mitt i gröten – slog det mig plötsligt. Det är ovanpå garderoben i tvättstugan som det finns – mitt minimalistiska julpynt!
Jag vill inte säga att julen var räddad. För jul hade det blivit ändå. Men visst blev jag blev lite glad! Över att allt inte rinner ut från mina teflonbelagda hjärnvindlingar. Att det ännu finns en och annan vindling där det fastnar små minnesbilder.


Och visst är det trevligt att höra suset av änglavingar både här och var och änglakören som ljuder från höjden av CD-stället. Liksom att höra hur tomtarna myser och småpratar i vrårna -ho, ho, ho (eller var det kanske ugglan eller räven utanför som hoade?! För på Knösö går både räv och ugglor lösa!)
Den översnöade utegranen lyser upp i vintermörkret - om än svagare än förr, med sin nya ljusslinga av energisnåla LEDlampor - så kan man ändå ana ett visst ljussken.
För snö är det ju gott om - som aldrig förr.
Det blev en underbart vit, kall och gnistrande jul.
Halmbocken klarade sig undan bålet i år. Den tog helt enkelt inte fyr i kylan. Som final på julaftonskväll har vi nämligen fått för oss att elda upp en liten halmbock ute på vändplanen på Valfridas väg. Visst kan man ha delade meningar om denna märkliga och kanske t o m lite grymma tradition. Men man vill ju inte vara sämre än folket i Gävle. Och själva brasan är så mysig och värmer i sena julkvällen. Det är ju trots allt bara gammal halm som eldas. Ingen riktig bock av kött och blod.
Kanske blir det ett nytt försök på nyårsafton som protest mot alla kostsamma och miljöovänliga fyrverkerier. Jag är nästan säker på att alla hästar och hundar stöttar oss – liksom deras ägare - men vi får väl ändå se upp för djurrättsaktivister och veganer. För jag vet inte riktigt säkert hur de tänker om halmbockar.

2 kommentarer:

  1. Visst är det skönt när saker kommer till rätta! Men vad var det för bild??

    SvaraRadera
  2. Det är inte helt enkelt med bildöverföring. Jag blir lika förvånad varje gång det lyckas.Men nu hoppas jag att du kan se pyntet!

    SvaraRadera