Kabel saknas

Är det någon som sett en kabel – en liten vit…. eller svart, möjligen grå….
Jag saknar nämligen min kameraladdare sedan några veckor tillbaka. Kameran är stendöd! Vilket stör mig! Och det kommer från en person som egentligen tycker att det fotograferas för mycket här i världen. Och som tycker att det är både bökigt och lite svårt att fotografera. Men jag är ju heller inte den som vill vara utan fotografier. Det har ju blivit roligare sen jag skaffade en egen kamera och lite spännande hur man kan arbeta med sina foton i olika program.
Men nu råder stiltje i fotograferandet på grund av förlorad kabel. Tills jag hittar min laddare får jag - som ni redan märkt - hämta bilder från ClipArt.

I detta hus finns – liksom i Karlskrona kommun - heller ingen kabelsamordnare som kan hjälpa till att hålla reda på alla trassliga laddare till mobiler, kameror och annat uppladdningsbart. Det kan göra mig skvatt galen faktiskt. Mängden olika laddare och sladdar och kablar.....
Sannolikheten är ju inte särskilt stor - men OM jag nu råkat tappa den lilla uppladdningskabeln i någon uppgrävd gata i stan, eller om någon nitisk grävare - mot förmodan - råkat gräva ner min kabel av bara farten, så behöver man ju i alla fall inte gripas av panik. Det dröjer ju inte länge förrän man gräver upp samma gata igen och då är det ju bara till att sätta igång och leta bland alla kablar som ligger där…...
Mest troligt är ju ändå att den finns på ett säkert ställe inom husets fyra väggar – frågan är bara var och hur säkert…

Lite irriterande är dock det faktum är att jag missat en massa bra bilder under tiden jag letat.
På min lekkamrat Hippa t ex som jag ”vaktat” i helgen. En hund, som tycks gilla vinterväder och vinterlekar lika mycket som jag. Hon tvekar inte ett ögonblick på att hänga med ut och har ett ”hie” att nosa på alla spår i snön. Inga drivor är för stora, inget snöfall för ymnigt, ingen kyla eller tidpunkt tillräckligt avskräckande. 05.15 var vi ute i morse! Och vi njöt båda av yrvädret!
Pinnkastandet, rättare sagt sökandet efter den kastade pinnen, får en extra dimension när pinnen försvinner i snön. Och hon är en mästare på att fånga snöbollar i luften.
När Hippa i sin iver drog i kull mig utanför Augerums kyrkogård i lördags så passade jag på att göra en liten snöängel där jag låg i snön. Inte direkt i syfte att göra en snöängel, även om miljön var ganska passande - utan mer för att se om jag fortfarande kunde vifta på armar och ben efter vurpan. Hippa verkade tycka att det var en kul grej och slickade mig uppmuntrande i ansiktet där jag låg och försökte komma på rätt köl och fötter igen.

Tiden går och snart är det jul. Kanske kommer det en tomte med en ny laddare…..hoppas kan man ju alltid.