Om muskelmassa, mandelmassa och Miro Zalar…..

Det lär vara så att de flesta människors nyårlöften går ut på att börja träna sin kropp. Hur tänker jag om det inför 2013? Jag ler lite överlägset och tänker att jag minsann har varit medlem i Friskis och Svettis sen årtionden tillbaka. Belåtet har jag konstaterat att det för det mesta har lönat sig att lösa årskort på alla aktiviteter. Så pass ofta har jag spinnat, gymat och jympat.
Men om man vill bli starkare – som Pippi - så måste det till lite mer.Likaså om jag vill ändra på förhållandet mellan muskelmassan och ”mandelmassan.”  Jag gjorde en ny Bodyscanning i veckan. ”Mandelmassan” överväger tyvärr – fortfarande.  ”Inte så farligt,” säger  Miro, ”det fixar du!”

I klass med Carolina Klüft och systrarna Kallur?
Fattar ni, det säger Miro Zalar, höjdhopparen, till mig, i samma mening som han nämner Carolina Klüft och systrarna Kallur..... Jag som knappt kunde hoppa över en tandpetare med mina stela ben när träningen började! Under 10 veckor hösten 2012 har Miro försökt ändra på den saken och nu hoppar jag lätt som en plätt över en hel hög - med tandpetare! Miro har tränat mig och mina arbetskamrater att få upp flås och styrka genom hård cirkelfysträning och konditionsträning. Både kondition och muskelmassa och ”mandelmassa” testades och mättes – före och efter träningsperioden – genom BIP-tester och Bodyscanning.  Avslutande tester visar att jag förbättrat mina värden men jag måste ändå ligga i ännu hårdare om jag vill bli kvitt ”mandelmassan.”

Vaddå ”mandelmassa???”

Mandelmassa är det som lägger sig runt midjan. Det som putar ut på fel ställen och gör att kläderna känns för små. I min vokabulär omfattar också ”mandelmassa” allt som är gott, fett och sött samt alla onyttiga drycker som jag gärna sväljer ner det med – för ofta och vid fel tidpunkt. Chips, bullar, kakor och chokladpraliner slinker lätt ner med O`boy, mjölk,  julmust (det bästa med julen?!), vin – rött som vitt som bubbel – eller kaffe, gärna med avec. Cognac t ex är både gott och nyttigt för en liten smutt kan lindra lätt ångest och heshet. 

”Mandelmassa” består också av allehanda pannacottor, creme bruléer, ostar, salamikorvar och goda spanska och italienska skinkor.Likaså kan en och annan pizza ibland rädda fredagsmyset efter en hård arbetsvecka. 
För all del – jag sväljer nyttigt också. Fastän jag tullar allt mer på de vegetariska matvanor jag haft under några år.Vi kan kalla det nyttiga för osötad mandelmassa - utan mandel. Jag äter mycket fisk, grönsaker, bär och frukt. Jag äter gröt och yougart och skvätter olivolja på det mesta jag förtär.  Men det är här någonstans jag lurar mig själv och går vilse bland kakor och laxfenor. Det blir fel på nåt obegripligt vis och jag sväljer för mycket. Av allt – så enkelt är det. Och jag tränar inte så hårt som den mängden kräver. Det säger i alla fall Miro – och jag tror på Miro.

Men Miro tycker också att jag är en stark, gammal kärring som är väl värd att satsas på ….. Han säger det på ett sätt som får mig att tro att det finns hopp för att även min gråa hästsvans kan – ja, om inte sväva precis - i alla fall skumpa lite häftigare och högre, där jag ångar fram.

Det finns ingen enkel väg
Miro har fått mig att fatta att det är mycket man måste stå ut med för att bli stor och stark. Man måste stå ut med svettstänk och svettsstank– sin egen, men framförallt andras. Man måste stå ut med de fisar som ibland blåser iväg och får manliga träningsbyxor att fladdra ikapp på gymet. Vi kvinnor har lite bättre kontroll tror jag eller passar kanske på att smygfisa i skuggan av någon stinkande muskelbyggare. Man måste också stå ut med träningsvärken som får en att gråta förtvivlat vid tanken på nästa träningspass. Att förvandla mandelmassa till muskelmassa kommer att göra ont och det räcker inte att lägga sig på en behaglig bekvämlighetsnivå.

Systrar och bröder - låt oss dagligen förena oss i djupa benböj under 2013!

”Om du inte gör något annat så gör 15-20 djupa benböj dagligen!” säger Miro. Och jag gör det  – nästan varje dag - fast det knastrar oroväckande i knäskålarna. Miro har ju sagt att det är bra. Och sen kan jag med gott samvete lägga lite extra mandelmassa i semlan för att jag gör det- heller?!

Hur som helst - det är gott att ha personer runt om kring sig som puttar på i livets uppförsbackar – såväl i motionsspåret som i livets guppiga spårbana.