Magiskt ögonblick!
Kände mig trött och tyngd i lördagsmorse efter en veckas hårt arbete. Strålande höstsol och "äppelprakt" bortom rullgardinen. Innanför rullgardinen "höstrusk" dvs ett hem som var i behov av en rejäl och gammaldags höststädning. Men till sådana aktiviteter saknades både lust och ork. Jag var glad att jag orkade släpa mig in i duschen.
Men Olivia och Lisa var ju på gång. Vi skulle gå på stan och då måste man ju vara extra ren och lukta gott - i fall hon skulle få för sig att smaka på sin mormor. Vill ju inte utsätta henne för några läskiga bassilusker eller lukten av unken, ovädrad "gråsugga."
Jag gillar att umgås med små människor men tillhör dom som antar ett visst mått av försiktighet i närmandet. Jag vill förskona Olivia från onödiga traumatiska upplevelser och låta henne sakta och långsamt bekanta sig med min skrynkliga nylle och vänja sig vid det faktum att jag är hennes mormor.
Lite svårt är det ju med Olivia - det ska jag villigt medge. Hon är ju så go att hålla i! Man får inte lixom nog av den speciella doften, man kan bara inte låta bli......
Och än så länge så ser hon väl inte så knivskarpt....så mitt nylle kanske inte verkar så skrämmande. Fast hon har ju börjat fästa blicken allt mer så bäst att vara försiktig......
På tal om syn - av en erfaren och kunnig person, när det gäller barns utveckling, fick jag tipset att ta av mig glasögonen i sällskap med Olivia. Det skulle förstärka känslan av kontakt och kommunikation eftersom hon då lättare skulle kunna urskilja min huvudform – en tydligare oval med mörka ögonhålor i.
Så när Olivia på lördagsförmiddagen placerades i min trötta famn så tog jag av mig glasögonen och sa:
”Hallå Olivia – vad tycks? Gör jag mig bättre utan glasögon?”
Och då ler Olivia! För första gången mot sin mormor och det sa tjong, klick, bang och bom. Hjärtklaffarna öppnades på vid gavel!Yrsel och ståpäls!
Hon log och hon log. Länge! Med hela ansiktet. Och kamerablixtarna ljungade från alla håll i köket. I min egotrippade värld vill jag förståss tro att hon försökte säga nåt i stil med: Jag diggar dig mormor! Du verkar rätt schysst - trots att du ser ut som en gammal sliten skosula.” Oavsett vad hon tänkte – men nåt tillfälligt magknip var det inte!
Tack Olivia! Ditt leende räddade min dag! Ditt leende får moder Jord att rotera ytterligare några varv.

Log gjorde hon även mot Johan och Emmanuel, morbror Niklas kompisar. De anhöll inte om hennes hand direkt – fast det är nog en tidsfråga. Men de bönade och bad om att få hålla henne i sin famn en stund. Och det hade Olivia inget emot.……. Där får föräldrarna se upp!

Måttstock….

Hälften….. eller ”härdda” som vi säger på jämtska…..är ett utmärkt mått ur flera synvinklar.
I ett ekonomiskt perspektiv och ur miljösynpunkt.
”Härrda” har blivit något av ett mantra för mig. Ett mustigt språk förresten – jämtskan!
”Härrda!” Smaka på det! Ligger fint i gommen!

Allt mer försöker jag värja mig för bedrägliga försäljningstrix.
Det här med ”köp två i stället för en och ”tjäna” några ynka spänn. Ibland sägs det t o m att man får två till priset av en. Vad är det för bra med det? Vad ska jag med ”den andra” till om jag bara behöver en?
Men lättköpt och lättlurad som jag är går jag lätt på den finten. Plötsligt är det så mycket som kan vara bra att ha fast jag inte behöver det. Jag fyller kundvagnen med dubbelt så mycket istället för hälften. Som om jag stod inför värsta katastrofen - att både Maxi och Coop skulle stänga samtidigt i sju veckor.
Trots att jag numera är halvvegetarian - d v s äter inte gris, ko eller fågel – så vill jag ju gärna tjäna in några korvören.
Bedrägligt nöjd och rik bär jag hem mina tunga matkassar. Två styck av ditten och två styck av datten - kaffe, ruccola, spenat, mozarellapåsar, sillburkar – you name it. Att ”förtjänsten” i slutänden vänds till rena förlusten…..det kan ju ta ett tag innan man fattar det.
Men vid skafferi – och kylskåpsinventering blir det uppenbart. Då tvingas man inse att man skulle överlevt lika länge genom att handla hälften så mycket. Det blir kompost och sopor av överflödet – och jag skäms lite faktiskt.
Ruccolan t ex är ingen överlevare. Man använder en halv påse på fredagskvällen. På lördag ser resten av ruccolan ruggit vissen ut, luktar ruttet och är endast till glädje för kompostmaskarna. En halv påse ruccola hade alltså varit tillräckligt.

Samma sak med Mozarellan. Den ”andra” påsen – den som jag egentligen inte behövde vid pizzabaket -gömdes och glömdes inne bland kylskåpets överflöd. Och för någon vecka sedan täckte en märklig och frostliknande hinna kylskåpets innehåll och ytor. En doft som påminde om utedass eller typ surströmming slog nästan omkull en när man öppnade kylskåpsdörren.
Men hallå – vad står på? Besök av utomjordingar eller???
Närmare analys visade att Mozarellaosten jäst och exploderat i sin förpackning. Man kan förundras över hur mycket vätska som omger en sådan ost. Allt fick plockas ut och torkas av. Kylskåpet fick en välbehövlig sanering och utrensning av överflöd där bäst-före-datum passerats med flera år i vissa fall.

Hälften är nog - gäller också vid kaffekokning. Koka hälften så mycket så slipper du slänga hälften….jag kokar alltid mer än vad som dricks upp.
En halv diskmaskinstablett diskar lika rent som en hel, halverar utsläppet av kemikalier och fiskarna i havet blir gladare.
Shoppa hälften så mycket – du behöver inte ens hälften av vad du tror.
Listan kan bli hur lång som helst. Men hälften är ju nog - så jag stoppar här.