För mycket jobb - igen....
Nej – det gick inte så bra. Mina ambitioner att ”hålla igen” och jobba ”lagom.”
De tre första dagarna gick hyfsat men sen har det varit både lunchlösa dagar och en och annan tiotimmarsdag…Efter att ha jobbat två veckor så kan jag åter konstatera att 40 timmars arbetsvecka inte räcker för att fixa mitt jobb.
Lite märkligt är det nu för tiden. Idag blir man så ifrågasatt när man säger att man har för mycket att göra. Det finns bara inte. Då får man till sig att man är dålig på att delegera, prioritera, planera, strukturera mm. Och trycket över bröstet ökar……
Må så vara att jag inte är så strukturerad att det stör - jo, det stör säkert många - men nånstans är det fel.
Förut var jag övertygad om att det var fel på mig. Det är jag inte så säker på längre. Jag tror helt enkelt att det finns ”omöjliga uppdrag,” eller som för stora och för många för att kopplas till en och samma person.
Mer ledighet
Nej, jag vill ha mer fri tid. Tillbaka med annandag pingst. Fler semesterdagar, mera kompledigt, flexledigt. För att kunna göra andra saker. Sånt som blir färdigt. Sånt som är roligt.
Bak och bok
Jag vill slå TV- Ernsts kreativitet. Baka snyggare tårtor, högre bröd, nyttigare mat. Jag vill se degarna jäsa samtidigt som jag läser sista spännande kapitlet i en bok.
Tyg och byk

Jag vill frossa i nya fina tyger, sy fler kuddfordral, klä om fler stolar – och styrkbrädor.

Jag vill böja rostig plåt, stapla ved, plocka fler björnbär, skriva, bada, cykla, passa hundar och katter.
”Sytta” och rapa
Jag vill ”sytta” och rapa i kapp med Olivia, hängandes över axeln. Som hon kan rapa den lilla ljuva, väna varelse… och fisa - som en hel karl, fast hon är bara 10 dagar. (Att "sytta" är "jämtska" och betyder ungefär passa barn)
Måla och skåla

Jag vill måla fler akvareller. Vi åkte till Vitaby på Österlen i år igen – Kickan och jag. På akvarellkurs hos Lena Ekman. Varken Kickan eller jag är särskilt bra på att läsa kartor och vägskyltar. Plötsligt upptäckte vi att vi var nästan i Lund. T o m GPS:en flippar ut i vårt sällskap. Men på något underligt vis hittade vi slutligen till ”Adagio” där vi skulle bo.
Adagio är ett häftigt Bed&Breakfast-ställe mitt i skånska myllan med skånsk blues, ost och vin i trädgården i den ljumma fredagskvällen när vi anlände. Sen på lördagen kom regn, storm och kyla efter veckor av Medelhavsvärme. Kickan och jag fick åka till Kivik och köpa långkalsonger och raggsockor.

Jag långt ifrån är världsbäst på att måla akvarell men när man går på kurs hos härliga Lena kan man nästan tro att man är det. För Lena är inte bara en skicklig konstnär – hon är en lysande pedagog dessutom. Hon kan konsten att locka fram det lustfyllda. Och hon uppmanar, uppmuntrar, hissar och dissar…….
”Större papper!” ”Mera vatten!”
”Ja, men ååååh, du, det här blev ju bra – men stopp - stoppa där nu!!!!!”
”Lasera bara lite med ”Raw Sienna” där ….och sen skugga med lite ”neutral tint” där!” Säger leende Lena med norrländsk brytning.
Bad och Betong

Med bilen full av murarhinkar, betongsäckar, ”loppisformar”, krukor och skärvor åkte vi tillsammans med H&M&K till Mats och Caritas havsnära ”sommarparadis” i Ronneby. Vilka fina hus – både gamla som nya! Och vilket läge! Vi hade en trevlig och kreativ lördagseftermiddag. Vi prövade på att gjuta betongföremål för första gången. Kristina var påläst hade koll på det mesta. Ett bad för folk och fä hann vi med innan vi åtnjöt en välkryddad och välgrillad lammhare men delikata tillbehör. Alltmedan Hippa outröttligt jagade pinnarna vi kastade.

Sånt gör mig glad. Sånt får mig att må väl.