På tal om fint och fult……

Vem bestämmer vad som är fint och fult……

När blir gammalt och nött, skavt och slitet plötsligt vackert igen? Liksom säck och aska? Plötsligt skall det vara buckliga zinkhinkar och rostigt plåtskrot istället för polerad mässing och koppar. Grovhyvlat, svarttjärat och oputsat är fin-fint. Lite flisor i ändan eller i nävarna får man tåla om man ska hänga med i trenderna . Det som var fullständigt otänkbart och felplacerat för en tid sedan blir plötsligt attraktiva loppisfynd.

Blomkrukor t ex -
vem ville ha bruna, oglaserade krukor för bara några år sedan? Må vara om de var nya – men definitivt inte när de varit med ett tag och fått den patina som man idag gärna betalar för. Jag kan gräma mig som bara den när jag tänker på alla krukor som fanns i källartrappens hyllor i mitt bardomshem. Inte anande vi vilken guldgruva vi skoningslöst förpassade till containern.
Opåverkad eller inte av trender - men det där råa, oputsade och grovkorniga känns rätt för mig – jag känner mig i harmoni med det …. just nu kanske man ska tillägga.?! Det finns något befriande – rent av förlösande i det. Back to basic lixom! Jag blir fort trött på välputsade fasader och allt som ska vara så tillrättalagt och likformigt. Både när det gäller människor och ting.
Precis som om inte tjärade, grovhyvlade brädor, rostiga armeringsjärn och betongföremål kan bli det…… tillrättalagt och likformigt… fast tvärtom på nåt vis.

Hursomhelst – lite fascinerande ändå det här med fint och fult. Jag har inte bestämt mig för om det är fint eller fult med en markis som p g a ålderdom blir allt mer luden och mossgrön. Dess röd-vitrandig ursprung kan knappt anas. Och som om inte det vore nog så är den dessutom vindpinad med trasiga sömmar och fransiga kanter. Tjugo år sätter onekligen sina spår! Även på en markis. Sänker eller höjer den värdet på huset vid en eventuell försäljning….. jag hoppas att nån ”trend-sättare” bestämmer att det är fint - med patinerad markis. För markiser är dyrt och man kan ju ha roligare för sina pengar…

En annan sak innan vi lämnar ämnet ……..hur är det med opera? Finkultur eller fulkultur?

Där blir det lite svårt - trots att jag vill påstå att min musiksmak bred. Jag kan hänföras av det mesta i musikväg. Därför tog jag villigt och tacksamt emot en biljett av världens bästa granne, till ”Skärgårdsoperan” i Stenshamn.
Hela ”paketet” är ju oemotståndligt. Båtfärden, skärgårdstallriken och vinet i pausen - till en billig penning. Doften av tjärad tamp och intimiteten och närheten till musiken och utövarna i båtskjulet, som för en natt omvandlats till konserthus.

Förlåt Helena Janzén och alla ni andra - jag vet inte riktigt varför eller vad det var som gick fel. Jag somnade redan i tidigt skede av första akten. Och sen efter pausen somnade jag igen och sov gott under hela andra akten. Synd på så fin?! musik. Och lite obegripligt?!
Pinnstolen jag satt på kan på intet sätt ha bidragit. Kanske var det den friska havsluften - mer än de futtiga centilitrar vin jag drack i pausen - som var så bedövande och sövande. Mer än själva galandet. Men mitt bestående intryck av föreställningen var ändå positiv. Inte var dag som man får sova till Opera live. Jag får nog ge det en chans till nästa sommar. Sen ska jag tala om det är fint eller fult......

Valtider

Alla dessa val! Ständigt och dagligen måste jag välja och ta ställning till stort som smått. Det är tröttsamt och svårt för en omständig och ibland lite velig typ som jag är i vissa fall. Det flesta val innebär ju både för - och nackdelar.
Vad jag skall välja i morgon är inga problem - där är jag tvärsäker. Men alla andra val…..
Det börjar ju nästan innan man vaknat.
Ska jag verkligen öppna ögonen eller ska jag slänga väckarklockan i väggen och sova vidare? Måste jag tvätta håret - cyklehjälmen förstör ju ändå frisyren.... Orkar jag med en ny dag med nya utmaningar?
Ska jag jobba eller ska jag försöka låta bli? Har jag inte lite ont i huvet…..nä…. jobba bör man – annars dör man?!
Vad ska jag ha på mig? Gröt eller yougart? Kaffe eller the? Ost eller kaviar?
Regn eller sol? (Inte mitt val - men påverkar mina val!)
Vid lågtryck - buss eller bil till jobbet ?
Ettans buss eller sexans? Samåka Volvo med Maria eller köra själv? Opel eller Polo?
Vid högtryck - hinner jag cykla?
Ful-cykeln eller fin-cyklen?



Ful-cykeln – har en låsbar box på pakethållaren som skramlar oavbrutet och högljutt i duett med en ringklocka på styret som pinglar vid minsta ojämnhet i vagen. Med den cyklar jag om de flesta. Fin-cykeln – är den elegant svarta och av senare årsmodell men är inte lika snabb som ful-cykeln.
Och om jag cyklar – ska jag ta ful-hållet eller fin-hållet in till stan? Ful-hållet är kortare och går något lite snabbare. Det är lite mer skyddat för stormbyar. Ful-hållet, som dock inte är fullt så fult som det låter – är inte riktigt lika trafiksäkert.
Fin-hållet är kustnära hela vägen. Mindre avgaser och mera saltstänk. Vindarna är dock alltid emot så det tar lite längre tid – men man kan verkligen tuppa av utav hänförning var gång. T ex när man passerat Wämöparken och Krutviken och ser Mjölnarholmen och det vackra Marinmuseet ligga där i glittrande vatten. Kryssande segelbåtar eller mäktiga Polenfärjan på ingående mot Verköhamnen. (Uttrycket ”jag tror jag tuppar av utav hänförning” myntades av vännen Rose-Mari när vi cyklade genom rapsfälten på Bornholm i början på 80-talet.)
Karlskrona är ju "out-standing" - en fantastisk stad - där den växer upp ur havet på alla sina öar.....
Valen fortsätter att sen hela dan. Ibland våndas jag svårt.
Vilka prioriteringar ska jag göra bland arbetsuppgifterna?
Hinner jag äta lunch eller inte? Vad ska jag i så fall äta? Och var ska jag äta? Vilket jympapass ska jag gå på?
Aftonbladet eller Expressen?
Ska jag lägga mig tidig eller sent?
Idag väljer jag att lägga mig tidigt - för i morgon ska jag upp och gå till vallokalen och rösta. Jätteviktigt val! Men tack och lov - det valet är lätt!

För mycket jobb - igen....
Nej – det gick inte så bra. Mina ambitioner att ”hålla igen” och jobba ”lagom.”
De tre första dagarna gick hyfsat men sen har det varit både lunchlösa dagar och en och annan tiotimmarsdag…Efter att ha jobbat två veckor så kan jag åter konstatera att 40 timmars arbetsvecka inte räcker för att fixa mitt jobb.
Lite märkligt är det nu för tiden. Idag blir man så ifrågasatt när man säger att man har för mycket att göra. Det finns bara inte. Då får man till sig att man är dålig på att delegera, prioritera, planera, strukturera mm. Och trycket över bröstet ökar……
Må så vara att jag inte är så strukturerad att det stör - jo, det stör säkert många - men nånstans är det fel.
Förut var jag övertygad om att det var fel på mig. Det är jag inte så säker på längre. Jag tror helt enkelt att det finns ”omöjliga uppdrag,” eller som för stora och för många för att kopplas till en och samma person.
Mer ledighet
Nej, jag vill ha mer fri tid. Tillbaka med annandag pingst. Fler semesterdagar, mera kompledigt, flexledigt. För att kunna göra andra saker. Sånt som blir färdigt. Sånt som är roligt.
Bak och bok
Jag vill slå TV- Ernsts kreativitet. Baka snyggare tårtor, högre bröd, nyttigare mat. Jag vill se degarna jäsa samtidigt som jag läser sista spännande kapitlet i en bok.
Tyg och byk

Jag vill frossa i nya fina tyger, sy fler kuddfordral, klä om fler stolar – och styrkbrädor.

Jag vill böja rostig plåt, stapla ved, plocka fler björnbär, skriva, bada, cykla, passa hundar och katter.
”Sytta” och rapa
Jag vill ”sytta” och rapa i kapp med Olivia, hängandes över axeln. Som hon kan rapa den lilla ljuva, väna varelse… och fisa - som en hel karl, fast hon är bara 10 dagar. (Att "sytta" är "jämtska" och betyder ungefär passa barn)
Måla och skåla

Jag vill måla fler akvareller. Vi åkte till Vitaby på Österlen i år igen – Kickan och jag. På akvarellkurs hos Lena Ekman. Varken Kickan eller jag är särskilt bra på att läsa kartor och vägskyltar. Plötsligt upptäckte vi att vi var nästan i Lund. T o m GPS:en flippar ut i vårt sällskap. Men på något underligt vis hittade vi slutligen till ”Adagio” där vi skulle bo.
Adagio är ett häftigt Bed&Breakfast-ställe mitt i skånska myllan med skånsk blues, ost och vin i trädgården i den ljumma fredagskvällen när vi anlände. Sen på lördagen kom regn, storm och kyla efter veckor av Medelhavsvärme. Kickan och jag fick åka till Kivik och köpa långkalsonger och raggsockor.

Jag långt ifrån är världsbäst på att måla akvarell men när man går på kurs hos härliga Lena kan man nästan tro att man är det. För Lena är inte bara en skicklig konstnär – hon är en lysande pedagog dessutom. Hon kan konsten att locka fram det lustfyllda. Och hon uppmanar, uppmuntrar, hissar och dissar…….
”Större papper!” ”Mera vatten!”
”Ja, men ååååh, du, det här blev ju bra – men stopp - stoppa där nu!!!!!”
”Lasera bara lite med ”Raw Sienna” där ….och sen skugga med lite ”neutral tint” där!” Säger leende Lena med norrländsk brytning.
Bad och Betong

Med bilen full av murarhinkar, betongsäckar, ”loppisformar”, krukor och skärvor åkte vi tillsammans med H&M&K till Mats och Caritas havsnära ”sommarparadis” i Ronneby. Vilka fina hus – både gamla som nya! Och vilket läge! Vi hade en trevlig och kreativ lördagseftermiddag. Vi prövade på att gjuta betongföremål för första gången. Kristina var påläst hade koll på det mesta. Ett bad för folk och fä hann vi med innan vi åtnjöt en välkryddad och välgrillad lammhare men delikata tillbehör. Alltmedan Hippa outröttligt jagade pinnarna vi kastade.

Sånt gör mig glad. Sånt får mig att må väl.

H som i Hårdrock
- fast i allra mjukaste förpackning….
Världens coolaste och yngsta hårdrockare mötte mig på BB våning 7 - utanför hissdörrarna. Som besökare kommer man inte längre trots att det står ”Välkommen till BB!”
Jag var där för att leverera nässpray samt en present från H&M&K. Och för att digga hårdrock – när den är som bäst. ”Prinsessan” var i dag iförd en svart body med texten ”Hårdrockare” som pappa ”Henke” köpt. Allt klär en skönhet! Hon blir bara häftigare och sötare för varje dag. Man kan undra hur det ska sluta – hon är ju bara tre dagar…..
Hon var vid gott mod trots att man försökt ta ”PKU-prov” flera ggr från blodkärl uppe på huvudet utan att lyckas…. Innan nästa försök hann jag lukta och klämma lite försiktig på henne. Och hon passade på att smaka lite på mormor Gunvor. Hon ”suttade” på min axel – jag hoppas det gav mersmak.... jag var iallafall nyduschad!
Jag har senare under dagen fått veta att PKU –testet lyckades vid andra försöket. ”Prinsessan” badat för första gången. Badet lär inte ha varit någon höjdare enligt mamma Lisa. Men på ett MMS som jag fick såg hon riktigt belåten ut - efteråt iallafall.
Jag har badat för sista gången ??!? – för den här säsongen. Tog ett dopp i havet i samband med björnbärsplock. Riktig svalt - men härligt....efteråt.
Det blir nog fler bad redan imorgon om jag känner mig själv rätt - jag har så svårt att låta bli. Och fler björbär - för det finns hur mycket som helst. Plockade två kilo idag.
Familjen Jyllhed/Karlsson lämnar förmodligen BB i morgon och åker hem till Trummenäs.

2010-09-02

F som i Födelsedag!
”Grodan” var ingen prins. ”Grodan” visade sig vara en prinsessa! Hon ”lyftes” ut till världen kl 10.41 100902 genom det välplanerade snittet - utan större dramatik vad jag kan förstå. Pappa Henke svimmade iallafall inte en endaste gång (som vissa befarade). Ryktet säger att han höll sig på benen och klippte navelsträng och bytte blöja som om han aldrig sysslat med annat.
Strax innan kl 12.00 ringde nyblivna modern. Då satt jag i kafferummet i kommunhuset med självaste förvaltningschefen Per Jonsson, Gisela från personalenheten och kollegan Annica och pratade lönerevision.
”Men svara nångång” ropar kollegan när jag fumlar i alla väskor och fickor för att hitta mobilen.
”Hon håller på att bli mormor!” väser hon nervöst till förvaltningschefen.
På darriga knän och tårar som skvätter ner och blandar sig med fisksåsen i förvaltningschefens matlåda lämnar jag mitt sällskap och sjunker ner längs en vägg lite längre bort. "Det blev en flicka. Hon är så söt...så snäll och så liten," meddelar en lycklig, lite matt stämma - Lisas.
Strax därefetr kommer första Mms:et. Verkar matglad redan! Rund och rosig om kinderna och med muskulösa?! armar. Man kan nästan tro att hon kommer direkt från ett häftigt Friskis & Svettis pass.
50 cm lång 3690 gr. Hur fick hon bara plats därinne i mammas mage?!
Hon hade tur med vädret – hon kom ut när september är som bäst, till hög klar luft och solsken. Och tur med föräldrarna…. Hon kommer att få det bra. Så snälla, så rekorderliga....och så vackra och kloka som dom är. Så väl rustade för att ta hand om Trummenäs yngsta innevånare. Pappa Henke har köpt en radiostyrd helikopter och mamma Lisa har ju både stickat filt och sytt flaggspel.
Än så länge får hon gå under benämningen prinsessan. Fast kanske ser hon mera ut som ett litet troll - charmtroll. Kärlek vid första ögonkastet - jo men visst!
Vilket namn hon skall ha är inte riktigt bestämt ännu. Emilia kanske.....eller Lova.....eller Maja.....eller.....?! Det blir nog bra hur som helst. Fast Gunvor ska hon iallafall inte heta - där tillåter jag mig att ha en bestämd uppfattning!

Jag hade inte räknat med att få beskåda prinsessan redan idag – ännu mindre hålla henne. Men 14.30 ringde Lisa och sa att mor - och farföräldrar var välkomna. Och vi susade dit från alla håll och kanter och möttes där. Jag lämnade snabbt och lätt ett kontorsrum i kaos, satte ett meddelande på min dörr.
”Mormor gått för dagen – återkommer eventuellt nästa dag.”
Har väl sällan känt mig så motiverad att lämna jobbet…och sällan har min cykel susat fram så fort.
Jag tror inte att hon är världens sötaste….. jag vet att hon är det!!! Oemotståndlig! Urtjusig! Bedårande! Skitsnygg – om uttrycket tillåts.

På kvällen firades den första födelsedagen med ”bubblor”och gott tilltugg tillsammans med Håkan, Maria, Kristina och Solan. Kristina hade bakat en delikat äppelkaka till kaffet  Förhoppningsvis slumrar både barn och föräldrar mätta och glada i sköna sängar på BB.....