Katterna på Valfridas väg.

Semester är inte att tänka på…….det är det ju så många andra som gör….tänker på semester alltså.
Jag tillhör dem som anser sig vara oumbärlig på jobbet. Arbetet är mitt kall. Därför tar jag sällan semester. Det har jag helt enkelt inte tid med. Hur skulle Äldreomsorgen fungera om jag plötsligt skulle börja ta ut en massa ledighet i tid och otid.
Nej, jag får glädja mig åt att andra som tycks kunna ta semester utan att t ex tidningsupplagan sjunker nämnvärt och utan att Försäkringskassan brakar ihop. (Ingenting kan väl förresten braka ihop som redan har brakat ihop??!??) Och vad lärarna anbelangar så är de ju redan så få och har så lite att säga till om i dag så det märks väl knappast i de stora klasserna om det felar en eller annan lärare.
Nu kanske någon tänker att jag är lite elak. Att jag bara är avundsjuk på att somliga rest till Barcelona. Som familjen Pålsson-Johansson och Hippas föräldrar. Nej, absolut inte. Det unnar jag dom verkligen. Då får jag ju ännu ett ansvarsfullt uppdrag att ta hand om. Förutom Hippa så måste ju grannens katter Svea och Doris – Dosan kallad - ha sin vård och omsorg.
Och det är ju inte vilka katter som helst. Pålsson-Johanssons katter har alltid varit lite speciella.
Katten Ville (den förstfödde Vilhelm) – i salig/farlig åminnelse – var aningen lömsk. Eller så hade han ett besynnerligt sätt att skämta på. T ex när man hämtade tidningen på morgonen. Då kom han farande genom lavendeln som för att hälsa. Han spann för full hals och strök kärvänligt sin ludna kropp mot min kropp för att i nästa ögonblick sätta både klor och tänder i mina nakna vader. Snabbt lärde jag mig att anfall var bästa försvar. Pacifist – ja visst - men ett visst mått av försvar var nödvändigt. Det gällde att vara beväpnad och på sin vakt.
En liten snärt av en ihoprullad Sydöstran gjorde ingen större skada men fick angriparen att släppa taget.

Salig Maja – Dosans syster - hade även hon sina egenheter. Som dagarna innan jul t ex. Då kunde hon sitta i timmar på en inslagen julklapp. För att behålla julfriden på julaftonen - när alla paketen var öppnade - så tillverkades en fingerad julklapp.Stackars neurotiska Maja blev mild och nöjd igen och kunde återgå till sin sittplats.

Att familjen Pålsson –Johansson har passion för god mat och dryck är väl knappast okänt för någon. När Maria bjuder på mat dreglar gästerna redan i farstun.
Katternas passion för kulinariska utsvävningar däremot har varit ganska måttlig.
Maja och Dosan har hållt till godo med torrfoder och vatten. Dosan enda usvävning bestod i att hon vill ha de torra kulorna serverade direkt på golvet. Tre raska lyft i svansen före måltiden var ett verkligt lyft för aptiten – men det var mest Håkans idé…….
Salig Maja däremot ville ha sina kulor serverade i silverskål om jag inte minns fel. Vid högtidliga tillfällen kunde lite rådjurskött slinka ner i kattstruparna.

Nu har katterna tydligen lagt sig till med nya matvanor. Torrfodret verkar numera fungera mest som tilltugg eller snacs till fördrinken?! Nu skall det ätas oxlever i sås och Aborre i bitar av märket MJAU - och det i äkta glasskålar. Färska örter skall klippas över – ett tillbehör om katten själv får välja. Till detta skall serveras ett glas/en skål ”rött” istället för vatten. Husets vin denna veckan är italienskt Montpulciano. Vad Katt-kommando Syd har för åsikter om dessa förändrade matvanor - det vill jag inte veta.....Jag gör som det står på lappen......