Aktiviteten på min blogg är inte så hög. Just nu ägnar jag stor
del av min vakna tid åt arbete – det gäller att hålla i gång till pensionen. Dessutom
går det åt en del tid till att underhålla muskelmassan. På jobbet fick jag att erbjudande om ett friskvårdsprogram på 10 veckor som jag nappade på. Där ingår
bl a ett pass med hård cirkelfys – lärarledd träning en gång i veckan (med Miro
Zalar bl a som tränare). Samtidigt pågår det en stegtävling och snart är det jul!
Jag kan konstatera att semestern är över och tur är väl det.
Hur skulle världen se ut om man hade semester för jämnan? ” Det vore kanske
inte helt fel om man vände på hela rasket. ” - det är en tanke som allt oftare
kommer för mig….. Alltså arbeta 5 veckor
och ha semester resten av året. På det viset skulle det ju också skapas fler
arbetstillfällen….heller tänker jag fel? ?!?
Jag kan också konstatera att sommaren, som aldrig tog sig på
riktigt, nu övergått till höst. Jag har absolut inget emot hösten – det är min
bästa årstid. Men jag känner mig lite lurad på årets badsäsong. Jag är inte så väderberoende, har inga stora krav
på vare sig badtemperatur eller badstrand – det mesta är badbart. Kommer man i så kommer man upp. Men i år har
liksom omständigheterna runt omkring själva blötläggandet ändå inte stämt. Jag
vet inte riktigt vad det beror på. Jag kom aldrig i gång med badandet som jag
brukar. Premiärdoppet ägde rum 21 maj –
betydligt senare än normalt. Men sen blev det inte så mycket mer. Något enstaka
dopp men inga långa lata dagar vid havet med bok och gott fika. Inga långa
simturer, inga sena kvällsdopp. Om det inte blåste så regnade det och det var
inga direkta värmeböljor att tala om. Nu lider jag av badabstinens som jag
försöker bota så gott det går. Ett och annat snabbdopp i havet har det blivit både
i september och oktober. Och ett bad
under stjärnhimlen i Lisas och Henriks vedeldade badtunna kan också lindra abstinensen. Så
länge det inte finns is så finns det hopp….
Det är svåra val man ska göra i livet nu för tiden. Det var mycket enklare förr?! Alternativen
var i alla fall inte så många. Det var liksom antingen eller. Det var sommar eller vinter och däremellan höst
eller vår. Det var Colgate eller Pepsodent. Saab eller Volvo. Beatles eller Rolling Stones. Salt eller peppar.
Nu i klimatförändringens tider kan jag bli osäker
på vilken årstid som råder och att välja tandkräm kan ta sin tid. Det finns
hyllmetrar med olika sorter. Med fluor eller utan. Randig eller enfärgad.
Blekmedel eller inte. Med eller mot ilningar. Det kan bli lite tröttsamt att ha så mycket att välja emellan.
Nu måste man till råga på eländet också välja ringsignal och
alarmsignal på sin iPhone. Förr hade man
en elak väckarklocka av plåt tickandes på sängbordet så man knappt kunde sova.
Och när man äntligen somnat så ringde den så gällt tills öronen grät. Oavsett
om man dängde klockan i väggen så fjädrarna rök, kastade ut den genom fönstret eller hur man nu
fick tyst på den – upp kom man. Att
snooza var det inte tal om.
Fråga mig inte varför, men efter semestern har jag vaknat
upp till harpotoner varje morgon! Förmodligen på grund av någon form av
handhavandefel när jag skulle välja signal. (Läs: bristande teknisk förståelse eller ingen ork, lust eller
tålamod att läsa manualer.)
Varje gång som harpotonerna ljuder är förvirringen
lika stor. Har jag ”kastat in handuken” under natten, kilat runt hörnet, ställt
undan skorna eller tagit ner skylten? Eller är det bara helt enkelt dags att gå
upp, borsta tänderna med den nogrannt utvalda tandkrämen och gå till jobbet?!
Än så länge har det handlat om att gå till jobbet…..och det får man ju
vara glad åt. Kanske blir det ännu roligare om jag lyckas ladda ner en något
mer hoppfull och uppiggande väckningssignal. För än vill jag hellre dansa upp ur sängen till Elton John eller Ul Lundell än till harpotoner. Och det finns inga gränser för vad man kan
göra med sin iPhone har jag förstått - det gäller bara att komma på hur man gör.
